mawawia

åker förbi center syd nu. minns alla gånger vi kom till skåne sent på kvällen för att hälsa på mina brorsor med familjer när vi bodde uppe i skövde. varje gång, ja verkligen varje gång, vaknade jag upp på glumslövsbacken för att se ett skåne fyllt av ljus. städer som bredde ut sig över slätten. antar att det var för jag var liten, men det kändes magiskt. som att vad som helst kunde hända i detta landskap. vilken klyscha. efter det började den ständiga kampen mot pappa om vem som såg mcdonalds-skylten först. tror nu självklart att han alltid lät mig vinna, även om jag blev sjukt glad varje gång. idag vann jag utan att någon lät mig göra det! success.

hopplösheten man känner när man inser att man är i helsingborg halv tio och beräknad ankomst till malmö är elva. när speedy gonzales vanligtvis kör tar samma sträcka en halvtimme. någon som har lust att ut och köra en liten sväng ikväll?

åker utmed åkrarna i vackra skåneland. solen håller på att gå ner och klockan är halv tio!!! älska sommar. älska skåne. gillar klippor och göteborg och oslo och hela köret, men fan. skåne är hemma. trodde jag aldrig jag skulle säga när jag växte upp. nu vill jag ut i sommarnatten, känna lukten, luften mot huden, vandra längs en stig på väg inte någonstans. däremot sitter jag instängd på en ändå mysig buss och ska skriva hemtenta hela natten. och det kommer vara mörkt när jag kommer till storstan. känner mig som tjejen från landet som kommer hem igen. varför kan jag inte riktigt beskriva. men, SNART sommarlov. thanks