mawawia

just i denna stund är jag lycklig för livet och de stunderna ska man ta vara på. låter kanske tragiskt, men det är inte alltid man orkar tänka efter eller kan känna en lycka. efter två ofantligt hektiska veckor med lektioner från 7-20, är fredagen kommen och bara det gör ju att det inte känns annat än underbart. därtill är jag glad över att jag varje dag känner hur min spanska blir grymmare, att jag förstår skämt och invecklade teorier, hur skön arkitekturklassen varit, med ett gäng som påmint om hemma (fast inte lika bra såklart) och hur jag verkar hittat någon sorts motivation i all plugghärva, som nog mest handlar om längtan till att om bara några veckor få ha sol, bad, strand, fina människor och underbar natur i över en månad. jag vet, jag har sagt det förr. men tack livet!

tillbringar eftermiddagen på starbucks, pluggandes och dricker en english breakfast när jose gonzales spelas ur högtalarna. efter förra veckans lyx med god mat och roliga aktiviteter, känner jag mig just nu som jag var som helst förutom i colima, mexico. gillar kontrasterna, men vet var hjärtat befinner sig. längtar fem veckor fram, efter terminslut och äventyr. då kanske det mexikanska kommer tillbaka. vem vet.