mawawia

jag skulle vilja vara på resande fot. sitta och titta ut genom ett bilfönster. se skogar passera, himlen bli mörk. läsa en bok, inte prata med någon, bara känna spänningen över att varje minut inte är likadant. stanna för att tanka, möta människor som är på väg någonstans. som kanske inte heller vet vart de ska. se leenden, tomma blickar och trötthet. någon tår om jag har tur. jag vill vakna upp en måndag i ett annat liv. i en tanke som sitter långt inne i huvudet. förundras över en vacker sjö, en tråkig småstad eller vidsträckta åkrar. se något fint i varje del av varje sekund, i vårt uttöjda land. malmö är nu, jag mår bra och livet är härligt. men drömmen är bättre.

skulle gått på yoga och gymmat om en timme, men mitt knä har valt att strejka efter gårdagens icke-träning. sa (tänkte) ju det, man ska aldrig ta en vilodag. satsar stenhårt imorgon istället så nu blir det en heldag med portfolio, frank lloyd wright, akademiskt skrivande och bildspelsskapande. och ibland får man faktiskt lura sig själv att det är mysigt att plugga. med lite te on top of it ska detta nog gå vägen. KÖR

suttit med stipendieansökningar till tusen. letat i databaser och i princip bara hittat att fattiga studenter och andra skadade kan få tillgång. priorieteras gör man om man exempelvis är medlem i malmö nation. trodde inte de behövde söka stipendier där. solen skiner ute och spanska snurrar i mitt huvud. känns som en tidsmaskin flyttat mig fem månader framåt i tiden. allting blir mer och mer verkligt, vilket jag trodde skulle kännas hemskt och jobbigt, men tycker bara det är underbart. ge mig augusti. fast sommaren i sverige kommer inte vara fel den heller. jag kan nöja mig med juni! ah come on!

tji fick jag för att jag började lista vårtecken. kanske lite dumt att tänka så när det trots allt bara är februari. ändå trodde jag skåne låg i söder, men glömde väl i all hast bort resten av jordklotet. varit en fin dag i alla fall med bokrea, träning, fika, mer bokrea och badminton. fick spö av en liten thailändsk tjej med världens sämsta kondis, men lika glad för det är jag för ingen kan ta ifrån mig fyra vinster i rad över killarna. nu strejkar huvudet, som ni kanske märker, så skippar filmkvällen och kallar det kväll. ses vi i sängen?

har på senare tid tänkt på en knasig grej. när jag springer med musik, vilket blivit mer regel än undantag på sistone, så blir jag alltid sjukt pepp på att dansa och festa när en bra låt kommer på. inte så konstigt. börjar nästan alltid höja armarna för att veva och får påminna mig själv om att jag inte står mitt på en klubb. DOCK. och nu till det konstiga. igår när vi var ute och en bra låt kom på, en sån låt där alla verkligen höjer armarna och börjar veva, fick jag sådan sjuk lust att gå ut och springa. fick verkligen påminna mig själv om att jag stod på en klubb och inte på löparbandet. kan hända att detta är ett bra tecken, men ack så fel. there you go! dagens bakistanke (även om jag mår väldigt bra och precis städat mitt lilla slott fint). nu blir det förtjänat soffläge första gången på mer än en månad!

candy och jag har ett liknande beteende. inte alltid, långt ifrån alltid, men när det kommer till att filosofera. candy liksom gillar att sätta sig mitt på golvet, precis intill en vägg eller vid sidan av mattan. sjukt udda, ser väldigt malplacerad ut där han sitter. då tänker jag mig att han funderar på vad som ska bli hans nästa drag. att man inte alltid måste ha en anledning för att sätta sig i soffan. inte alltid måste sätta på tvn eller hålla på med mobilen för att sitta i soffan. ibland vill jag tänka ut vad jag ska göra härnäst (ska jag duscha och dra till entré eller sticka och träna nu direkt?), utan att bli störd. jag slänger en blick mot soffan. tänker: om jag sätter mig där så vet jag inom två minuter vad som blir bäst. inget som stör. ingen tvekan. tanken löser alla problmen. två minuter senare sitter man där och vet fortfarande lika lite (men det hör inte hit). lite så tänker jag mig att candy filosoferar när han sitter så här:

blivit en bättre vecka nu än då helvetet lite brakade lös för exakt sju dagar sen. fyllt den med badminton, bokorridoren, födelsedag nummer tre och vaccinationer. helgen verkar bli bra, men ropa inte hej. imorgon kör vi tapas så det ryker, känns bra att ha spelat ut killarna i badminton idag så det finns plats för lite goda ostar. mariorna strikes twice! nu kallar duschen, sen vandrar jag mot josse. va blire för mat?

tror ni man får ont i huvudet när man gråter för att man får vätskebrist av alla tårar som försvinner?

det här ständiga "jag-gör-saker-hela-tiden-men-får-ingenting-gjort"-temat vi vandrar omkring i. trötthet. lathet. dumhet. försöker se det positiva genom att snart ta med min lilla sara och min lilla träningsvärk för att spela badminton på mah. bra avslutning på en okej onsdag. man får se det så.

ling rekommenderade denna dokumentär för ungefär tre veckor sedan, men med tanke på all brist på tid så har det även tagit mig dessa veckor att se den. så nu äntligen! se den ni med! fantastisk. även om man inte behöver tro på allt som sägs, utan ifrågasätta och ta reda på mer fakta (va alltid källkåt!), så titta iallafall för det fina fotot. verkar seg i början, men, tro mig, blir grym efter hand. helt klart värd 1,5 timmar av livet. se den istället för veckans let's dance, sätt på den på iphonen på bussen varje morgon i en vecka eller strunta i att läsa innan du går och lägger dig and you're there. what are we waiting for?

#1 kunna gå utomhus i två minuter vant-lös utan att förfrysa händerna
#2 vända ansiktet mot solen och faktiskt känna hur den värmer
#3 se smältvattnet sakta ta över efter isen i kanalen

sitter nytränad, nyduschad, nyäten och bara insuper ögonblicket innan man måste ta tag i någonting. jag kan gilla det, men det får inte bli för långvarig för då kan hända att man fastnar där och har svårt att ta sig ur det. känner ni så ibland?

dagens höjdpunkt är helt klart att ellen och jag bokade in en sommarturné på västkusten, med alla dess tillbehör. midsommar i skärgården, räkor på klipporna och vin framför coldplay. hur långt är det till slutet av juni? hade ganska så gärna sett månaderna fram till maj svischa förbi (vilket de troligen kommer att göra), för att sedan kunna njuta lite av livet igen. är ganska så mycket hela tiden nu, men det är ju inget speciellt för just mig och dessutom har jag klagat och överlevt innan, så varför inte nu?

kalasmånaderna har inletts (redan avklarat två i helgen), och det får bli det som tar mig vidare ur mörkret. det och vårteckena. har ni märkt? det gäller att vara uppmärksam. tror jag listar dem i ett eget inlägg istället. ja, så får det bli.

har varit en fin fredag, med bra besked från alla möjliga håll. fått mycket pluggat men desto mindre skrivet. får se när rycket kommer. kanske inatt? man kan ju alltid hoppas. nu tycker jag att vi firar fredag, att vi lever för fredag, och sätter på lite james yuill, tar ett glas rött och börjar hacka till tacos. det vankas guaca waka, hey hey!

det är inte sveriges fel att du bor här.

vad är where the action is jämfört med följande? gråter lite och förbannar sverige.

har jag de längsta naglarna jag haft på länge. bloggar jag från firefox för att här sparas minsann mitt lösenord så slipper superproblemet med att skriva in det varje gång. läser jag lite diverse spanska bloggar och funderar över hur the hell det ska gå i höst. skriver jag ner wright's teman och huvudmotiv i ett alldeles för tomt word-dokument. tänker jag på om jag ska gå och träna nu eller vänta en timme till. längtar jag efter middag hos paula ikväll, gott vin på lördag, badmintonspelande nästa vecka och vår.

otroligt snabbt avklarat möte, som bjöd på tårta och jobberbjudande. maria tackar aldrig nej! händer det grejer? nu mexicosurfar jag på vaccinationer, visum, försäkring och annat skoj, men fastnar lätt på texterna angående inbördeskrig och statsskicket. hur kan jag ha ettusen en saker att göra och ändå vara uttråkad?

just nu: extrastämma i bostadsrättsföreningen gasklockan. blir inte mycket roligare än så denna tisdagkväll, mina vänner! eller kanske?