mawawia

ni minns alla min lampa? som jag älskar så? låt oss säga att jag nu hittat en ny favoritsak! missförstå mig rätt, min kärlek till lampan har vuxit sig djupare. vi förstår nu varandra mer på ett annat plan, kan lita på varandra att vi alltid finns där för varandra och så vidare. därmed kan jag stolt presentera fotfilen jag köpte igår, min allra bästaste vän för tillfället! inga mer kolsvarta fötter! jag skojar faktiskt inte. innan hade jag ett lager att smuts på fotsulorna som jag inte ens kunde skrapa bort med naglarna i duschen. men asså NU. shit vad nice. allt jag hade att säga en onsdag som denna!

tänk att en lampa kan göra livet så mycket enklare. hela rummet ljusare. det gula skenet sprider kärlek och lycka. jag är kär. i min nya lampa. den är fin och blank och mysig och just nu har jag varit uppe sen fem i morse så ni får ursäkta inlägget. imorgon är det kommunikationsteori och lunch som står på schemat hittills. men fortfarande, tänk vad en lampa kan förändra mycket.

svårt att greppa att staden som solen just nu gått ner över kommer vara mitt hem de närmsta 170 dagarna. oj vad snabbt det kommer gå. snart ska jag smälta bort i sängen, imorgon väntar kontantkort, besök på skolan, inköp av myggmedel och att spana in centrum. bäst att vara utvilad! tomt i huset och ensamt i sängen. äh, vad gör väl en natt...

att resa är så vackert så jag blir gråtfärdig. i staden blandas dofterna av nybakat bröd och bränd tågräls samtidigt som vilsna individer hittar hem. morgondimman ligger vit nära marken när markus krunegård sjunger here comes morning light to bring things to life, but it burns like fire in my eyes. klockan närmar sig halv sex och de första strålarna börjar ta över gryningens rosafärgade himmel, när tåget lämnar lund. stockholm över dagen, nästa gång jag reser återvänder jag inte lika snabbt. tomhet.