mawawia

snön knakade under hennes fötter där hon gick sakta fram. tystnaden hade lagt sig runt omkring. månljuset stod högt på himlen, där även stjärnorna glimmade liksom marschallerna gjorde i snön. vattnet bredvid låg spegelblankt. taken och träden var numera vitbeklädda. lukten av snö och ljus ingav känslan av att julen stod för dörren. hon drog den tjocka jackan tätare upp mot den vita mössan, så att endast två röda kinder stack fram. blinkade frenetiskt med ögonfransarna för att kunna se något överhuvudtaget genom den så hårt fallande snön. trots varma, stickade strumpor och ihärdigt försök i att vicka på tårna, gick kylan rakt in i fötterna. hon skyndade på sina steg lite grann. efter en stund närmade hon sig huset, sköt upp den tunga porten och klev in. hon var hemma.



malmö, 16 december, 21.25