mawawia

tystnaden skrämmer mig inte. är jag själv är det förvånansvärt tyst runt omkring mig. ingen tv står på, knappt spotify igång, aldrig ipod på springrundan eller bussen. jag vill inte vara den som stänger in sig i musiken och missar alla naturliga ljud som finns. barn som skriker, fåglar som sjunger, vinden som susar, bilar som kör förbi och människor som pratar. jag gillar att höra världen, precis (så klyschigt vacker) som den är och inte hur någon uppfattar den genom till exempel en sång. jag kan lyssna på en grymt bra låt, men faktiskt vilja stänga av den för att kunna höra tystnaden istället. tror jag har för mycket i huvudet som låter ändå. och tystnaden, den blir väl egentligen aldrig tillräcklig högljudd?

dagens confession.