mawawia

tja. tänkte bara hälsa att maria återigen ligger utslagen och kollar matchen, denna gång framför den minsta tv som gud skapat. hon trodde minsann för några timmar sen att jag hade övergett henne, men ICKE! det är lite av min specialité, när man tror att allt är över kommer jag smygandes tillbaka. ungefär som en inomhuskatt som äntligen slitit sig fri från familjen. ropa alltså aldrig hej! nu ser det också ut som att jag eventuellt blivit ackompanjerad av min goda vän halsfluss, och jag menar tjena, det är ju alltid kul med sällskap en lördagskväll som denna! hoppas ni har det lika bra som vi tre och att vi snart ses...