mawawia

är nog något för trött att finnas till när jag skriver meningen "även om wright i många ögon ses som död, så lever hans verk fortfarande kvar". känns som att gårdagens/kvällens/nattens succé tog ut sin rätt och helt plötsligt kändes idén "vi köttar på onsdag när vi är bakis" som jävligt dålig. sitter med gitarr, sommarlinne och solbrillor á la yoko ono och leker att det är lov i mer än en dag. kan inte med ord beskriva stoltheten över bokorridorens framgång och hur fin projektgruppen varit. fantastiska människor! jag är idag rörd, berörd och död. men det har varit värt varenda kramp i benen!